Nyttan med förlåtelse

Flera saker idag på morgonen får mig att tänka på förlåtelse. Förlåtelse sägs göra oss fria, och det kan ju vem som helst förstå. Om jag bär en massa negativa känslor inom mig gällande vad någon annan sagt eller gjort, skadar det mig, men knappast den jag tänker på. Det kan också vara så att man tror att man förlåtit, kommit över och gått vidare, och så drar en liten, liten händelse, tanke eller känsla igång alltihop igen....och visar att det finns kvar ett sår ändå, som inte riktigt velat läka. Så var det för mig igår. 

Man kan också behöva förlåta sig själv för något man gjort eller undlåtit att göra. Förlåtelse verkar vara något som behöver finnas vid vår sida hela tiden, en pågående process. Ett förhållningssätt till livet. Jag förlåter alla jag möter och jag förlåter mig själv. Ur det perspektivet liknar förlåtelsen kärleken, det högsta goda. Att förlåta blir då en gåva jag ger till mig själv varje dag, en möjlighet till frid och lycka. Möjligheten till att få leva lycklig ligger alltså i mina egna händer, så att säga. Ingen kan förvägra mig lyckan, utom jag själv. Ingen annan kan påverka hur jag tar det som händer mig i mitt liv. Bara jag kan ge mig själv förlåtelsens och kärlekens gåva, så trösterikt! Härmed förlåter jag alla som på något sätt gjort mig illa, inklusive mig själv, och önskar samtidigt oss alla en fin och kärleksfull dag, Eva. 

Medveten medvetenhet.

Medveten medvetenhet, vad är det?
I mitt arbete använder vi begreppet "Medveten medvetenhet" ibland. I det sammanhanget innebär begreppet att man är medveten om vilka tankar och känslor andra (patienter) väcker i mig. Det är viktigt att jag märker om jag reagerar på något andra säger med egna, medvetna eller omedvetna, känslor, fördomar eller liknande och agerar på det. Viktigt för att hålla rätt kurs och agera så  professionellt som jag är ålagd. 

Medveten medvetenhet i livet i övrigt då? Det är inte så lätt. Jag har inga problem alls att läsa av andras känslostämningar och det drar lätt igång en massa känslor i mig, men att sedan snabbt kunna sortera vad som ska ageras på och vad man kan låta vara, det är svårare. Framför allt tar det mycket av min egen energi och gör att jag ofta blir mycket tröttare än många andra när jag varit ute i sociala sammanhang med mycket stimuli och många människor. Jag har hittat en förklaring som stämmer mycket bra in på hur jag upplever mig själv i begreppet HSP, Highly Sensitive Persons. Här beskrivs den ökade känsligheten och hur och varför vi HSP blir tröttare och behöver mer återhämtning, än de mindre känsliga. En lustig sak är att samvaro med andra människor ofta tröttar ut oss HSP,are men att vi gärna söker oss till yrken där vi överöses med stimuli och mänskliga kontakter... som till exempel vårdpersonal, förskollärare, präster osv. 
Att alltid vara medveten är ju också väldigt svårt, när man är någon som agerar snabbt på impulser och kan byta riktning flera gånger på väg mot ett mål. Det är inte heller lätt att inse att man bör tacka nej, till trevliga aktiviteter eller umgänge med goda vänner, för att det varit "för mycket" under en period... "Alla dom andra verkar ju orka". Men det är viktigt ändå, att lyssna in sig själv ofta, skapa så mycket ensam tid, skogs tid, tillsammans med hundarna tid, skriva tid som just jag behöver. Jag kan aldrig bli som dom andra. Jag ska inte bli som dom andra. Jag är jag och det är precis som det ska vara. 
Men det är svårt att säga - Nej, jag måste tacka nej till detta, jag behöver egen tid nu. För vi HSP vill gärna vara till lags, få ett kvitto på att vi är OK, är omtyckta av andra och så vidare, och det får man ju inte alltid när någons förhoppningar grusas. Men om jag inte kan tycka att jag är ok, om jag inte kan tycka om mig själv, vad är det värt då om någon annan gör det. Inte mycket. Det är ju jag som ska umgås med mig resten av livet, så då är ju min relation med mig själv viktigast att jobba på. Eller hur?
Kram till alla där ute, HSP,are och alla andra. 
Eva.

Jag skapar med mina tankar...

Lagen om attraktion säger:  Det jag tänker, är övertygad om, förväntar mig - kommer att manifesteras i mitt liv. Det jag upprepar för mig själv så ofta att jag börjar tro på budskapet, är en kraftfull skapare av verkligheten. Bön har samma kvaliteter, om jag tror att jag ska erhålla det jag ber om, och om jag tror att Gud finns och vill mig väl. 

Kan det vara sant? Kan det vara så enkelt? Är det möjligt att kunna påverka med sin starka vilja och övertygelse? Jag tror det. Många författare, främst från USA, skriver om vikten av att lära sig affirmera och om att lära sig att attrahera de upplevelser man vill ha i sitt liv. En lärare från USA sa till mig - It´s much harder for you here in Sweden,  because you are so effected by Jantes Law. Ni vet, den som säger att Du ska inte tro att DU är något. Du ska inte tro att DU kan  något som inte dom andra kan. Du ska inte tro...!!!
Men jag försöker ändå. Det känns så  mycket trevligare att tro att jag KAN påverka vad som händer i mitt liv. Vilka möjligheter som kan uppenbaras för mig. Vilka mål jag kan nå. Var går gränsen? Det kanske inte finns någon gräns, mer än den jag själv sätter upp genom mina begränsande tankar! Som sagt, Jag försöker ändå. Here we go:

Jag älskar mig själv och är därför kärleksfull och respektfull mot mig själv och mot alla andra.  
Jag älskar mig själv, därför väljer jag att äta en hälsosam och livgivande kost.
Jag älskar mig själv, därför skyddar jag mig själv från relationer som inte är kärleksfulla och ger en god energi.
Jag älskar mig själv, därför ser jag till att ha ett kreativt och inspirerande arbete där jag får använda mina bästa kvalitéer.
Jag älskar mig själv, därför låter jag mig vara den jag är, utan att försöka ändra på något för att passa in i någon mall.
Jag älskar mig själv och därför skapar jag det utrymme som jag behöver, för reflektion och introspektion.

Jag älskar mig själv och därför älskar jag dig. Kärlek föder kärlek och den är faktiskt det största av allt, som det står i bibeln.

Ljus och Kärlek från mig till dig!

Vare sig utbränd eller deprimerad - HSP!

Jag har länge, kanske alltid, varit lite extra känslig.
Jag verkar bli betydligt mer nedsatt än andra efter en infektion och det tar längre tid för mig att repa mig. Likaså om jag inte fått den återhämtning som jag behöver efter en period med ökad belastning, för att jag inte lyssnar på mig själv och gör det jag känner att jag behöver, utan gör något som någon annan vill att jag ska göra. Eller något som jag lovat att göra för länge sedan när jag var pigg och mådde bra.
För mycket stimuli gör mig totalt utmattad och jag får alla tecken på kraftig stress! Tänker och skriver långsamt och får svårt att fungera normalt på jobbet. Då behöver jag avskärma mig och sitta för mig själv. Jag uppfattas säker som lite enstörig och osocial då av mina arbetskamrater, men detta är nödvändigt om jag alls ska fungera.
Att gå och shoppa på en galleria är inget nöje för mig, jag blir så slut att jag inte kan köpa något alls och helst bara vill lägga mig ner på golvet där och då.
Jag har en väl utvecklad känslighet för hur andra känner sig men jag har inte lika lätt att definiera mina egna känslor. Jag har genom åren förstått att "min hud är tunnare" än många andras, men att jag också har egenskaper som är av godo och som många andra saknar. Det hänger ihop men känsligheten, att kunna uppfatta sådant som många andra inte kan.
En medfödd extra känslighet, kan förstärkas av att man genom uppväxten varit utsatt för så mycket otrygghet att man måste vara på sin vakt, med alla nerver på helspänn, beredd att fly om det skulle behövas. Det kan också vara så att man medvetet har övat upp sin känslighet. Jag har gjort det, genom att utbilda mig inom healing och tränat mig i att känna in.
Det kan vara svårt att leva med den här extra känsligheten, samtidigt som det ger ett extra djup som man inte skulle vilja vara utan för allt i världen. Jag har tidigare trott att "jag är lite svag" att jag "har gått sönder lite grand" av det som hänt mig i mitt liv, samtidigt som jag inom mig vet att det inte är så. Under rätt förhållanden är jag starkare än många.
 Jag har definitivt känt mig annorlunda. Det som andra tycker är kul och fartigt blir jag alldeles utmattad av så det är inget nöje för mig. Jag njuter av en god bok, eller fin musik, eller god vällagad och nyttig mat. Jag älskar djur. Jag älskar djupa meningsfulla diskussioner om livets viktigheter - och dödens. Jag tappar intresset på en millisekund om samtalet handlar om yta och meningslösheter. Jag tycker inte alls om stora tillställningar med mycket folk som jag inte känner men kan vara väldigt social i mindre sällskap.
För inte så länge sedan så läste jag en artikel, och sedan en bok, och sedan en bok till som var skrivna om mig. Det var massor med exempel på hur jag känner mig i olika situationer, hur jag tänker och hur jag mår. Det fanns till och med ett test där man skulle svara på över 100 frågor. Jag fick nästan full pott! Det visar sig alltså, att jag är inte så utbränd som jag trott och jag är inte ensam om att vara så här. Man tror att ungefär var femte person är, vad man kallar HSP. Highly Sensitiv Persons. Så fantastiskt skönt! Det är inget fel på mig, jag är bara jag och det är helt okey! Det är helt rätt att vila och avskärma sig när man behöver det. Det är helt ok att tacka nej till fester och sammanhang där man inte trivs. Jag är vare sig utbränd eller deprimerad, jag är HSP!

Jag önskar att du lyssnar på vem du är och följer rösten från ditt inre. 

Ljus och kärlek från mig till dig!

Eva.

Att vara snäll och gå sin egen väg.

Helhet... tillsammans...av god vilja... vara snäll...för glädjen i att göra någon annan glad..Den som ger han får...Ljust, glatt och gemenskap... Hellre fokusera den lila lappen än på den gröna (vilket bara kan förstås av mina arbetskamrater som var i Göteborg tillsammans med mig häromdagen). Det handlade om att se möjligheterna (lila lappen) framför hindren (den gröna).

Om det är sant att de flesta hindren för att nå sina önskningar och mål sitter mellan öronen, så är det här en utmärkt metod. Ett ljust, positivt och hoppfullt perspektiv. Mycket blir möjligt. Det betyder dock inte att man ska säga ja och amen till allt som föreslås utan tänka efter riktigt noga. Vem är jag och vad vill jag? Hur känns det i mig när jag gör detta? Är jag glad och ljus eller trött och tung? Tänk så många situationer i livet där någon förväntar sig, kräver, blir väldigt besviken om...du inte gör...
Det stora ansvaret har vi nog ändå för oss själva. Om jag gör det jag inte vill, bara för att du vill, och för att du kanske inte vill vara med mig om jag inte gör...så tappar jag bort mig själv på vägen. Då kommer jag aldrig till MITT mål med MITT liv. Det är viktigt att vara så sann man kan. I stort och smått. Därmed inte sagt att det är lätt. Som det stod på Facebook idag, ingen kan gå din väg åt dig, och du kan inte gå någon annans. Därför ska jag knalla iväg på min väg nu, så gott jag kan och önska alla medvandrare en behaglig promenad på sin.
Ljus och Kärlek önskar jag Dig!
Eva.

Vad kan jag göra för Moder Jord?

Vår planet är allvarligt hotad. Det är ingen nyhet, eller hur? Men vad som är mer intressant är, vad vi har för möjlighet att påverka den fortsatta utvecklingen?

Spelar det någon roll vilka val du och jag gör i vår vardag, eller är det bara att böja sig för ödet?

Vi håller faktiskt jordens och vårt eget öde i våra händer, precis som på bilden ovan. Vad ett hushåll konsumerar och producerar i form av avfall och miljöpåverkan kan skilja väldigt mycket. Om fler och fler blir medvetna om våra möjligheter att påverka, kan fler och fler göra medvetna val. Det spelar roll om jag tar några köttfria dagar per vecka. Det sparar massor av resurser. Dessutom gör det oss friskare, det finns det studier som visar.

Det spelar roll om jag köper närproducerad mat och annat jag behöver i min vardag. Så långt det nu är möjligt. Men efterfrågan styr ju och konsumentens makt är stor! Det människor köper produceras det mer av, det människor avstår från, faller bort av sig självt då det inte genererar så mycket vinst längre. Det spelar roll om jag köper en vatten flaska eller om jag väljer kranvatten. Det spelar också roll hur jag är mot mig själv och mot mina medmänniskor (och djur). Ger jag gott så får jag gott (det gäller förstås alla). Om vi är många som bryr oss om blir vi till slut den kritiska massa som gör att utvecklingen vänder. Vår medvetenhet gör att gott och kärleksfullt kan råda på jorden och att resurserna räcker åt oss alla. Var och en av oss är mycket viktig. Tillsammans är vi en kraft att räkna med.

För visst vill vi spara vår vackra jord åt våra efterföljande! Se så vacker hon är.

Ljus och Kärlek önskar jag dig, Eva.

Äntligen, äntligen vår!

Som jag har längtat efter ljuset, värmen och våren! Nu verkar den vara på gång, även om morgonen bjöd på minusgrader.

Ljuset är ändå ett annat....och två gånger har jag sett och hört sträck med gäss flyga över sjön.

Det tutar och kvittrar i dungen så det står härliga till och jag har åtminstone sett en ny hyresgäst i en av fågelholkarna som Jan satt upp, högt upp på trädstammarna, så att inte grannens katt ska kalasa på de små liven.

Det riktigt kliar i fingrarna efter att börja plantera något fint och blommigt men jag får nog ge mig till tåls ett tag till. Jag vet ju att det kommer köldknäppar än som kan ta kål på den tåligaste och att det ska snöa tre gånger på lärkan innan det kan bli vår. Men någon liten pensée kanske....dom är ju kända för att vara tåliga...

Först ska jag iallafall gå ut med ett litet monster som kanar runt på rygg på ryamattan och morrar och verkar allmänt uttråkad, sedan får vi se om det hinns med något vårigt i trädgården innan jobbet i eftermiddag.