Flera saker idag på morgonen får mig att tänka på förlåtelse. Förlåtelse sägs göra oss fria, och det kan ju vem som helst förstå. Om jag bär en massa negativa känslor inom mig gällande vad någon annan sagt eller gjort, skadar det mig, men knappast den jag tänker på. Det kan också vara så att man tror att man förlåtit, kommit över och gått vidare, och så drar en liten, liten händelse, tanke eller känsla igång alltihop igen....och visar att det finns kvar ett sår ändå, som inte riktigt velat läka. Så var det för mig igår.
Man kan också behöva förlåta sig själv för något man gjort eller undlåtit att göra. Förlåtelse verkar vara något som behöver finnas vid vår sida hela tiden, en pågående process. Ett förhållningssätt till livet. Jag förlåter alla jag möter och jag förlåter mig själv. Ur det perspektivet liknar förlåtelsen kärleken, det högsta goda. Att förlåta blir då en gåva jag ger till mig själv varje dag, en möjlighet till frid och lycka. Möjligheten till att få leva lycklig ligger alltså i mina egna händer, så att säga. Ingen kan förvägra mig lyckan, utom jag själv. Ingen annan kan påverka hur jag tar det som händer mig i mitt liv. Bara jag kan ge mig själv förlåtelsens och kärlekens gåva, så trösterikt! Härmed förlåter jag alla som på något sätt gjort mig illa, inklusive mig själv, och önskar samtidigt oss alla en fin och kärleksfull dag, Eva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Hej!
Välkommen till min blogg. Lämna gärna en kommentar, det glädjer.
Tack!