Medveten medvetenhet, vad är det?
I mitt arbete använder vi begreppet "Medveten medvetenhet" ibland. I det sammanhanget innebär begreppet att man är medveten om vilka tankar och känslor andra (patienter) väcker i mig. Det är viktigt att jag märker om jag reagerar på något andra säger med egna, medvetna eller omedvetna, känslor, fördomar eller liknande och agerar på det. Viktigt för att hålla rätt kurs och agera så professionellt som jag är ålagd.
Medveten medvetenhet i livet i övrigt då? Det är inte så lätt. Jag har inga problem alls att läsa av andras känslostämningar och det drar lätt igång en massa känslor i mig, men att sedan snabbt kunna sortera vad som ska ageras på och vad man kan låta vara, det är svårare. Framför allt tar det mycket av min egen energi och gör att jag ofta blir mycket tröttare än många andra när jag varit ute i sociala sammanhang med mycket stimuli och många människor. Jag har hittat en förklaring som stämmer mycket bra in på hur jag upplever mig själv i begreppet HSP, Highly Sensitive Persons. Här beskrivs den ökade känsligheten och hur och varför vi HSP blir tröttare och behöver mer återhämtning, än de mindre känsliga. En lustig sak är att samvaro med andra människor ofta tröttar ut oss HSP,are men att vi gärna söker oss till yrken där vi överöses med stimuli och mänskliga kontakter... som till exempel vårdpersonal, förskollärare, präster osv.
Att alltid vara medveten är ju också väldigt svårt, när man är någon som agerar snabbt på impulser och kan byta riktning flera gånger på väg mot ett mål. Det är inte heller lätt att inse att man bör tacka nej, till trevliga aktiviteter eller umgänge med goda vänner, för att det varit "för mycket" under en period... "Alla dom andra verkar ju orka". Men det är viktigt ändå, att lyssna in sig själv ofta, skapa så mycket ensam tid, skogs tid, tillsammans med hundarna tid, skriva tid som just jag behöver. Jag kan aldrig bli som dom andra. Jag ska inte bli som dom andra. Jag är jag och det är precis som det ska vara.
Men det är svårt att säga - Nej, jag måste tacka nej till detta, jag behöver egen tid nu. För vi HSP vill gärna vara till lags, få ett kvitto på att vi är OK, är omtyckta av andra och så vidare, och det får man ju inte alltid när någons förhoppningar grusas. Men om jag inte kan tycka att jag är ok, om jag inte kan tycka om mig själv, vad är det värt då om någon annan gör det. Inte mycket. Det är ju jag som ska umgås med mig resten av livet, så då är ju min relation med mig själv viktigast att jobba på. Eller hur?
Kram till alla där ute, HSP,are och alla andra.
Eva.
