Tack för allt...

Den här sången sjöng min mormor för mig när jag var liten.
Vi tyckte båda att den var så bra!
Idag finns den i psalmboken men det gjorde den inte då...

Jag har mer och mer lärt mig att vara tacksam för allt som sker i mitt liv, gott och ont.
Allt har en mening.
Allt hjälper mig att växa som människa.

På kaffet, efter mormors begravning,
satt det en gammal kvinna och spelade gitarr
och sjöng denna sången.
Då var mormor där hos mig.


Här kommer den:

Tack min gud för vad som varit. Tack för allt vad du beskär.
Tack för tiderna som farit. Tack för stund som inne är.
Tack för ljusa varma vårar. Tack för mörk och kulen höst.
Tack för redan glömda tårar. Tack för friden i mitt bröst.

Tack för vad du uppenbarat. Tack för vad jag ej förstår.
Tack för bön som du besvarat. Tack för vad jag inte får.
Tack för livets hemligheter. Tack för hjälp i nödens stund.
Tack för nåd som ingen mäter. Tack för blodets fridsförbund.

Tack för himmel blå i livet. Tack för moln du strött därpå.
Tack för solljus av dig givet. Tack för mörkret likaså.
Tack för prövningar och strider. Tack för hopp som uppfyllts väl.
Tack för dagen som framskrider. Tack för hopp som slagit fel.

Tack för rosorna vid vägen. Tack för törnet ibland dem.
Tack för resta himlastegen. Tack för evigt tryggat hem.
Tack för kors och tack för plåga. Tack för himelsk salighet.
Tack för stridens klara låga.
Tack för allt i evighet.


Nu är hon här igen...mormor...