Jag vill vara en god medmänniska. Det är väldigt viktigt. Jag vill göra gott. Både mot mig själv och andra. Det är en stark drivkraft. Det har påverkat bl.a. mitt yrkesval.
När jag stod i kyrkan på examensdagen och tog emot min sjuksköterske brosch, så lovade jag mig själv att den dagen jag inte drivs av en önskan att göra gott för de människor jag möter i arbetet, då ska jag byta bana.
Det finns studier som visar att det är mycket hälsobringande att göra gott för andra. När jag har en önskan att göra gott för någon så händer positiva saker i min kropp (och själ).
En fara i yrken där man arbetar med och för andra människor, är att man glömmer bort att ta hand om sig själv. Det ansvaret kan man inte lägga på någon annan, även om det är bekvämare att skylla på andra och yttre omständigheter. Om jag inte gör gott för mig själv så kan jag inte heller göra gott för någon annan. Hur jag mår avspeglas i både det jag säger och i det jag gör. En annan aspekt av att ta ansvar för sig själv är att hitta sin gräns och vara noga med att inte låta den kränkas. För att vara hel behöver man visa respekt både för sig själv och sina medmänniskor. Om man inte respekterar sig själv och säger ifrån om någon vill kränka en, så kan man inte visa äkta respekt för någon annan.
Det här har tagit tid att lära sig. Det har genererat en hel del "växtvärk". Om man av naturen ogillar konflikter, ligger det nära till hands att kränka sig själv, och inte stå upp för det man vill eller tror på, hellre än att ta en argumentation. I det längre perspektivet är det ändå viktigt att man gör det, om det är nödvändigt. På längre sikt mår båda bäst av att veta var gränsen går. Både jag själv och den som har överträtt min gräns.
Det är också viktigt tycker jag, att kunna skilja på vem jag är och vad jag gör. Om jag säger eller gör något som stör en annan människa, så gör jag inte det av elakhet eller illvilja. Det betyder inte att jag är en dålig person, bara att jag sagt eller gjort något som skadat. Våra gränser kanske ser så olika ut att jag inte ens förstår att jag gjort något fel. Att kunna säga förlåt, jag menade inte illa är så viktigt. Att ändå stå upp för det man tycker är rätt, är ändå viktigare.
Jag önskar alla mina medmänniskor en fin dag.
Eva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Hej!
Välkommen till min blogg. Lämna gärna en kommentar, det glädjer.
Tack!