Dagens filosofiska tanke: Är det sant att det som känns lätt är rätt?

Jag har trott att mitt inre vet vad som är rätt väg att gå här i livet. Jag har trott att intuition är en verklig vägvisare och att jag kan lita på den fullt och fast...men är det så? Varför är då motståndet mot förändring så stort ibland, fast mitt inre skriker åt mig att "Göra något åt situationen!!!" Jag har tänkt att motstånd är en katalysator för att starta processer, få igång reaktioner eller starta händelsekedjor. Förändring kan vara skrämmande. Jag vet hur det är nu (är inte nöjd med min situation men inbillar mig att jag har viss kontroll över tingen och dess utveckling) men inte hur det blir sen...om jag följer rösten från mitt inre. Ändå är förändring det enda vi kan lita på och räkna med. En definition på överlevnad faktiskt. Förmågan till förändring. Och det där som behöver förändras det skaver och skaver, i mitt inre. Det finns de som påstår att kroppen signalerar högre och högre om man inte lyssnar till sin egen sanning, till sitt eget hjärta. Att man blir sjuk helt enkelt. För att man sviker sig själv. Men att få det jag känner att bli överens med det jag tänker är inte alltid så lätt. Ska man lära sig att förhålla sig till allting, lära sig att inte påverkas av människor och situationer eller ska man helt enkelt gå sin väg så fort motståndet känns besvärande? Ahhh...det är inte alltid så lätt att vara en liten människa. Jag tar en time out från detta och gör något härligt och helt utan motstånd. En skön sväng i skogen  med mina fina hundar. Ljus och kärlek till mig själv och alla andra.