Det sitter mellan öronen!

Jag såg en bild på nätet där en stor och stark häst var "fastbunden" i en liten lätt plaststol. Hästen stod snällt kvar. Han trodde på att han satt fast. Jag läste en annan gång om hur man tränar sina elefanter i Indien. Man binder den lilla elefantungen i ett rep som sitter fast i en käpp och elefanten lär sig att förstå att den inte kan komma loss om en människa bundit fast den i något. Den fortsätter att tro på detta även som vuxen. Hur är det med oss människor och våra föreställningar om våra egna villkor och möjligheter? Tror vi på att allt går att förändra till något bättre om vi skulle vilja det, eller sitter vi också fast i vår "mentala plaststol eller käpp" som hästen och elefanten? Vågar vi prova nya sätt att tänka och agera för att få mer frihet och glädje i livet eller är det bättre att betrakta en känd horisont? Jag vill förändra mot något bättre. Jag vill utmana min mentala föreställning om vad som är möjligt. Jag vill absolut bli av med mitt mentala rep som binder mig i sådant som jag egentligen far illa av. Jag tänker börja lite idag. Med små steg, för just nu kan jag inte gå så fort och inte så långt. Men jag ska börja att gå. Min egen väg. Ljus och kärlek.