Det sitter mellan öronen!

Jag såg en bild på nätet där en stor och stark häst var "fastbunden" i en liten lätt plaststol. Hästen stod snällt kvar. Han trodde på att han satt fast. Jag läste en annan gång om hur man tränar sina elefanter i Indien. Man binder den lilla elefantungen i ett rep som sitter fast i en käpp och elefanten lär sig att förstå att den inte kan komma loss om en människa bundit fast den i något. Den fortsätter att tro på detta även som vuxen. Hur är det med oss människor och våra föreställningar om våra egna villkor och möjligheter? Tror vi på att allt går att förändra till något bättre om vi skulle vilja det, eller sitter vi också fast i vår "mentala plaststol eller käpp" som hästen och elefanten? Vågar vi prova nya sätt att tänka och agera för att få mer frihet och glädje i livet eller är det bättre att betrakta en känd horisont? Jag vill förändra mot något bättre. Jag vill utmana min mentala föreställning om vad som är möjligt. Jag vill absolut bli av med mitt mentala rep som binder mig i sådant som jag egentligen far illa av. Jag tänker börja lite idag. Med små steg, för just nu kan jag inte gå så fort och inte så långt. Men jag ska börja att gå. Min egen väg. Ljus och kärlek.

Var ska jag söka sanningen?

Nu för tiden finns en expert för allting. De poppar upp som svampar ur jorden. Hur ska du äta för att bli frisk, smal och lycklig! Hur ska du tänka för att finna frid och glädje? Hur ska du motionera på ett optimalt sätt? Hur ska du ha sex? Vad är normalt? Vad är rätt? Det finns en mängd självutnämnda experter på de flesta områden, och ändå finns det bara en enda som kan leda dig rätt på din stig. Du själv! Ingen annan kan känna till sanningen om dig. Vilka behov du har, vad din kropp och din själ behöver för att blomstra. För att kunna konsultera din egen expert måste du skapa en relation, starta ett samtal, lyssna på svaren från ditt inre. För de kommer. Det kan vara svårt att höra den inre rösten om man inte vant sig vid att lyssna på den, men får den bara höras regelbundet då blir den starkare med tiden. Det kräver medvetenhet att ta tillbaks sin kraft på det här viset. Man får skapa "samtalstid" med sig själv och den tiden måste prioriteras lika högt som allt vi tar in utifrån. Det är ändå värt mödan. Vem kan vara mer pålitlig, kunnig och ärligt intresserad av ämnet, än du själv? Jag önskar alla lycka till med självkänsla, trygghet och självförtroende så att vi kan bli våra egna sakkunniga inom de områden som rör oss själva. ❤️ Ljus och Kärlek från mig till dig

Dagens filosofiska tanke: Är det sant att det som känns lätt är rätt?

Jag har trott att mitt inre vet vad som är rätt väg att gå här i livet. Jag har trott att intuition är en verklig vägvisare och att jag kan lita på den fullt och fast...men är det så? Varför är då motståndet mot förändring så stort ibland, fast mitt inre skriker åt mig att "Göra något åt situationen!!!" Jag har tänkt att motstånd är en katalysator för att starta processer, få igång reaktioner eller starta händelsekedjor. Förändring kan vara skrämmande. Jag vet hur det är nu (är inte nöjd med min situation men inbillar mig att jag har viss kontroll över tingen och dess utveckling) men inte hur det blir sen...om jag följer rösten från mitt inre. Ändå är förändring det enda vi kan lita på och räkna med. En definition på överlevnad faktiskt. Förmågan till förändring. Och det där som behöver förändras det skaver och skaver, i mitt inre. Det finns de som påstår att kroppen signalerar högre och högre om man inte lyssnar till sin egen sanning, till sitt eget hjärta. Att man blir sjuk helt enkelt. För att man sviker sig själv. Men att få det jag känner att bli överens med det jag tänker är inte alltid så lätt. Ska man lära sig att förhålla sig till allting, lära sig att inte påverkas av människor och situationer eller ska man helt enkelt gå sin väg så fort motståndet känns besvärande? Ahhh...det är inte alltid så lätt att vara en liten människa. Jag tar en time out från detta och gör något härligt och helt utan motstånd. En skön sväng i skogen  med mina fina hundar. Ljus och kärlek till mig själv och alla andra.

Love boost!

Att älska sig själv är grunden för att kunna känna kärlek för någon annan. Att på allvar tycka att jag är värdefull är grunden för att kunna värdera någon annan på riktigt och verkligen mena det. Att låta bli att jämföra sig själv med andra eller att jämföra något överhuvudtaget är nyckeln till att komma ur dualiteten. Den som separerar oss och ger oss möjligheten att döma och bedöma. Så att se mindful på saker och ting kan vara nyckeln till ett lyckligt och friskt liv. När man är mindful observerar man, utan att döma eller värdera. Man observerar,  accepterar eller väljer att förändra, men man lägger inte någon kraft på vad som är bra eller dåligt. Louise Hay, en kvinna som gjort ett stort arbete för många människors hälsa, hävdar att nästan all sjukdom beror på vår oförmåga att älska oss själva på ett uppriktigt sätt och på destruktiva tankemönster. Hon påstår att man kan träna sinnet på samma sätt som man kan träna kroppen. Alltså att gå på sitt mentala gym flera dagar per vecka, ju intensivare träning, ju större resultat. Träningen består i att upprepa positiva affirmationer för sig själv, gärna framför en spegel så att man ser sig själv i ögonen. Det kan kännas riktigt fånigt men många människor har blivit friska från sjukdomar där den traditionella västerländska sjukvården gått bet. Louise Hay har sammanställt sjukdomssymtom med tankemönster i en bok som heter Du kan hela ditt liv. Det stämmer på ett nästan kusligt sätt. Man kan välja specifika affirmationer för specifika hälsoproblem men att stärka sin självkärlek stärker hela systemet. Det verkar som om lösningen på alla problem är...ja just det KÄRLEK! Men det visste vi ju redan. Så fyll dig själv med kärlek. Tala om för dig själv hur fin och värdefull du är, flera gånger varje dag, för då kommer kärleken till alla andra av sig självt. Jag önskar mig själv och alla en ljus och kärleksfull tid.

Nyttan med förlåtelse

Flera saker idag på morgonen får mig att tänka på förlåtelse. Förlåtelse sägs göra oss fria, och det kan ju vem som helst förstå. Om jag bär en massa negativa känslor inom mig gällande vad någon annan sagt eller gjort, skadar det mig, men knappast den jag tänker på. Det kan också vara så att man tror att man förlåtit, kommit över och gått vidare, och så drar en liten, liten händelse, tanke eller känsla igång alltihop igen....och visar att det finns kvar ett sår ändå, som inte riktigt velat läka. Så var det för mig igår. 

Man kan också behöva förlåta sig själv för något man gjort eller undlåtit att göra. Förlåtelse verkar vara något som behöver finnas vid vår sida hela tiden, en pågående process. Ett förhållningssätt till livet. Jag förlåter alla jag möter och jag förlåter mig själv. Ur det perspektivet liknar förlåtelsen kärleken, det högsta goda. Att förlåta blir då en gåva jag ger till mig själv varje dag, en möjlighet till frid och lycka. Möjligheten till att få leva lycklig ligger alltså i mina egna händer, så att säga. Ingen kan förvägra mig lyckan, utom jag själv. Ingen annan kan påverka hur jag tar det som händer mig i mitt liv. Bara jag kan ge mig själv förlåtelsens och kärlekens gåva, så trösterikt! Härmed förlåter jag alla som på något sätt gjort mig illa, inklusive mig själv, och önskar samtidigt oss alla en fin och kärleksfull dag, Eva. 

Medveten medvetenhet.

Medveten medvetenhet, vad är det?
I mitt arbete använder vi begreppet "Medveten medvetenhet" ibland. I det sammanhanget innebär begreppet att man är medveten om vilka tankar och känslor andra (patienter) väcker i mig. Det är viktigt att jag märker om jag reagerar på något andra säger med egna, medvetna eller omedvetna, känslor, fördomar eller liknande och agerar på det. Viktigt för att hålla rätt kurs och agera så  professionellt som jag är ålagd. 

Medveten medvetenhet i livet i övrigt då? Det är inte så lätt. Jag har inga problem alls att läsa av andras känslostämningar och det drar lätt igång en massa känslor i mig, men att sedan snabbt kunna sortera vad som ska ageras på och vad man kan låta vara, det är svårare. Framför allt tar det mycket av min egen energi och gör att jag ofta blir mycket tröttare än många andra när jag varit ute i sociala sammanhang med mycket stimuli och många människor. Jag har hittat en förklaring som stämmer mycket bra in på hur jag upplever mig själv i begreppet HSP, Highly Sensitive Persons. Här beskrivs den ökade känsligheten och hur och varför vi HSP blir tröttare och behöver mer återhämtning, än de mindre känsliga. En lustig sak är att samvaro med andra människor ofta tröttar ut oss HSP,are men att vi gärna söker oss till yrken där vi överöses med stimuli och mänskliga kontakter... som till exempel vårdpersonal, förskollärare, präster osv. 
Att alltid vara medveten är ju också väldigt svårt, när man är någon som agerar snabbt på impulser och kan byta riktning flera gånger på väg mot ett mål. Det är inte heller lätt att inse att man bör tacka nej, till trevliga aktiviteter eller umgänge med goda vänner, för att det varit "för mycket" under en period... "Alla dom andra verkar ju orka". Men det är viktigt ändå, att lyssna in sig själv ofta, skapa så mycket ensam tid, skogs tid, tillsammans med hundarna tid, skriva tid som just jag behöver. Jag kan aldrig bli som dom andra. Jag ska inte bli som dom andra. Jag är jag och det är precis som det ska vara. 
Men det är svårt att säga - Nej, jag måste tacka nej till detta, jag behöver egen tid nu. För vi HSP vill gärna vara till lags, få ett kvitto på att vi är OK, är omtyckta av andra och så vidare, och det får man ju inte alltid när någons förhoppningar grusas. Men om jag inte kan tycka att jag är ok, om jag inte kan tycka om mig själv, vad är det värt då om någon annan gör det. Inte mycket. Det är ju jag som ska umgås med mig resten av livet, så då är ju min relation med mig själv viktigast att jobba på. Eller hur?
Kram till alla där ute, HSP,are och alla andra. 
Eva.

Jag skapar med mina tankar...

Lagen om attraktion säger:  Det jag tänker, är övertygad om, förväntar mig - kommer att manifesteras i mitt liv. Det jag upprepar för mig själv så ofta att jag börjar tro på budskapet, är en kraftfull skapare av verkligheten. Bön har samma kvaliteter, om jag tror att jag ska erhålla det jag ber om, och om jag tror att Gud finns och vill mig väl. 

Kan det vara sant? Kan det vara så enkelt? Är det möjligt att kunna påverka med sin starka vilja och övertygelse? Jag tror det. Många författare, främst från USA, skriver om vikten av att lära sig affirmera och om att lära sig att attrahera de upplevelser man vill ha i sitt liv. En lärare från USA sa till mig - It´s much harder for you here in Sweden,  because you are so effected by Jantes Law. Ni vet, den som säger att Du ska inte tro att DU är något. Du ska inte tro att DU kan  något som inte dom andra kan. Du ska inte tro...!!!
Men jag försöker ändå. Det känns så  mycket trevligare att tro att jag KAN påverka vad som händer i mitt liv. Vilka möjligheter som kan uppenbaras för mig. Vilka mål jag kan nå. Var går gränsen? Det kanske inte finns någon gräns, mer än den jag själv sätter upp genom mina begränsande tankar! Som sagt, Jag försöker ändå. Here we go:

Jag älskar mig själv och är därför kärleksfull och respektfull mot mig själv och mot alla andra.  
Jag älskar mig själv, därför väljer jag att äta en hälsosam och livgivande kost.
Jag älskar mig själv, därför skyddar jag mig själv från relationer som inte är kärleksfulla och ger en god energi.
Jag älskar mig själv, därför ser jag till att ha ett kreativt och inspirerande arbete där jag får använda mina bästa kvalitéer.
Jag älskar mig själv, därför låter jag mig vara den jag är, utan att försöka ändra på något för att passa in i någon mall.
Jag älskar mig själv och därför skapar jag det utrymme som jag behöver, för reflektion och introspektion.

Jag älskar mig själv och därför älskar jag dig. Kärlek föder kärlek och den är faktiskt det största av allt, som det står i bibeln.

Ljus och Kärlek från mig till dig!